Cynikern

Dagens ord: Heteronorm

"Heteronorm" är årets feminist-ord. Det är ännu ett irriterande nyord av okänt ursprung som beskriver ett diffust problem, endast erkänt av en liten skara tokstollar. Tina Rosenström och hennes kompisar gillar att använda sina nyord. När de gör det, låter det som att det de säger har någon typ av vetenskaplig bakgrund. Självutnämnda experter i olika feministiska pseudovetenskaper sprider halvsanningar och okritiskt framtagna slutastser som spär på de redan etablerade vanföreställningarna om den påstådda diskrimineringen av kvinnor och andra grupper. 

Feminism - en definitionsfråga

Feminister säger sig ju vilja ha jämställdhet för båda könen, men jag väntar fortfarande på att de ska sätta igång och jobba med mansfrågor. Det lär ju faktiskt aldrig hända. Feminismen är nämligen och har alltid varit en kvinnorörelse. Alltså inte att förväxla med jämställdhet. Anmärkningsvärt är att definitionen av ordet feminist under de senaste åren börjat få en ny definition. Kikar man exempelvis i Nationalencyklopedin så står där numera:

"feminism, rörelse och åskådning bestående av flera olika inriktningar med den gemensamma målsättningen att förändra maktstrukturer knutna till kön."

"Maktstruktur" är ju också ett jävla ord, precis som "härskarteknik", vilka påhitt alltså. Och sånt pluggar de på universiten. Genusvetenskap och andra ickevetenskaper. Jag har en känsla av att jag kommer skriva om sånt i kommande inlägg. Hur som helst... i Svenska akademins ordlista står än så länge den klassiska definitionen av ordet feminism:

"feminism, rörelse för kvinnors jämställdhet med män."

Enligt saol är alltså feminismen en kvinnorörelse. Helt korrekt. Det är precis vad feminismen är. Men det är helt klart listigt av dem att lägga beslag på ordet jämställdhet. För helt klart tror många feminister på att Gudrun och fi verkligen har något med jämställdhet att göra. Men ack, ack, ack så fel de har. Det är som att säga:

"Ja visst vettu, jag är humanist... men jag tänker bara kämpa för den vita rasen, dom andra skiter jag ju i."

Nej, jag lutar mig tillbaka och fortsätter vänta. 

Låt inte gud komma i vägen för en attraktiv tro

Vem gud är, är en enkel fråga att besvara. I alla fall inom ramen för den svenska protestantismen. Vår gud är ett antal politiskt korrekta egenskaper och värderingar som majoriteten av samhällets drönare kan samla sig kring. Dessa egenskaper och värderingar är av det slag som gör det enkelt att vara religiös. Gud ska vara enkel att ta till sig. Gud ska vara till för alla.

Kyrkan är idag ett modernt företag och gud har gått från att vara dess diktator till att vara dess maskot. En maskot ska inte vara kontroversiell och dess egna värderingar ska inte komma i vägen för företagets bästa. Vår gud har tagit steget in i reklam- och marknadsföringsvärlden där hans nya uppgift inte längre är att vara hela världens fader, utan snarare att likt en partiledare locka nya medlemmar till partiet, eller som i det här fallet, till kyrkan. För att gud inte ska skrämma bort några potentiella medlemmar har han tvingats skriva på ett omfattande avtal där han lovar och svär att inte offentligt yttra några av sina sexistiska och homofobiska åsikter.

Heder åt de katolska och ortodoxa kyrkorna som inte kompromissar med sin tro. Genom att stå för vad det innebär att vara kristen, har de en tydlig och klar lära. Det vinner de på. Vi protestanter som klipper och klistrar ihop vår gud och vår tro efter vad som för tillfället råkar passa vårt samhälle får en flummig och otydlig lära som inte är sann mot bibeln, vilken i nuläget är den enda regelboken för dem som vill leva ett kristet liv.

Att gud är en människans kreation och inte tvärtom blir tydligt när man inser att varje generation skapar sin egen gud efter rådande samhällsvärderingar. Kyrkans populister skjuter gradvis undan kristna värderingar för att passa den stora massan och därmed också säkra organisationens överlevnad. Traditionalisterna som i större grad står för den sanna kristendomen, göms undan i periferin där de inte kan göra skada.

Om gud mot all form av logik och förmodan finns och hans lära är nedtecknad i bibeln, så är vi på väg käpprätt åt helvetet. Det kan jag lova.

Öga för öga - tand för tand

Alla är vi offer. På ett eller annat sätt är vi alla offer för en dålig uppväxt, för mobbing och för det ena med det andra. Men lik förbannat är vi alla ansvariga för våra gärningar. Det är den enda rättvisan. När två tonårs-snorungar begår ett mord på en jämnårig i någon slags Romeo och Julia hallucination kommer jag att tänka på en gammal klyscha. En klyscha som stämmer så väl. Är man gammal nog att begå ett brott, är man gammal nog att ta konsekvenserna. Så är det. Den vidrigaste handlingen man kan begå är att medvetet ta någons liv. Det kan finnas förmildrande omständigheter, exempelvis att ta någons liv i självförsvar. I övrigt ska underkanten i straffskalan för mord vara livstids fängelse. Och då menar jag inte typ tjugofem år och komma ut efter åtta... jag menar livstid. Återanpassa till samhället? - fuck off! En mördare har förverkat sin rätt att leva fritt i samhället. Det handlar inte om vad som är bäst för mördaren. Det handlar om att utdöma ett straff som står i proportion till brottet. Öga för öga - tand för tand. Det handlar också om att samma individ inte ska få möjlighet att begå nya brott. Inlåst på livstid är ett sätt, även om dödsstraff är den enda metoden som med 100% säkerhet hindrar någon från att begå nya brott. Och ja! Jag anser att införandet av dödsstraffet är en rimlig motvikt till de allra grövsta brotten som begås. Dagens straff är inget annat än en skymf mot brottsoffer och deras efterlevande.

Och sossarna har förstås rent mjöl i påsen som vanligt?

"Fortfarande tiger M och KD om sammarbetet med fascisterna..." Det påpekar Andreas Sjölander och anser därmed att han hittat en anledning till att rösta på sossarna. Nix. Allt till vänster om mittsträcket är kollektivt självmord. Särskilt i dessa tider. Jag har svårt att tro att det finns pengar till att föra bidragspolitik. Sossarna som för övrigt samarbetar med våra egna små terroristpartier, de som endast vill använda sin makt i EU till att förstöra. För sossarna vill väl vara med i EU? Är de över huvud taget överens med V och MP i viktiga frågor som exempelvis rör EU, eller är det ett samarbete som nöden kräver? Risken att de verkligen är överens är skrämmande, då har nämligen sossarna närmat sig extremvänstern där VP och MP slaskar omkring med sin orimliga låtsaspolitik. Och att dessa tre partier inom en nära framtid kanske bildar regering är ett långt större hot mot vårt land än vilka M och KD sitter bredvid i Europaparlamentet.